Gällivare..

Idag har vi varit i Gällivare och gjort ul på mitt hjärta, läkaren sa att det såg jätte bra ut jag blir alltid lika lättad är alltid lite smått orolig för att få dåliga besked vid ett ultraljud jag minns ju hur det var första gången dom gjorde ul på mitt gamla hjärta. Jag låg då på uppvaket efter kejsarsnittet på Herman... Så satt läkaren där bredvid mig med ultraljudsdosan på mitt hjärta och såg bekymrad ut... en läkare försöker nog alltid verka oberörd men jag såg att dom flesta läkarna som tittade på mitt hjärta fick en viss oro över sig. Jag förstod ganska fort att det inte kunde stå rätt till, men jag förstod inte hur illa det var jag undrar om någon förstod det vid detta tillfället.

Så varje gång jag gör ul på mitt nya hjärta känner jag att en viss oro släpper så fort läkaren säger det ser jätte bra ut fast man hade inte trott annat... men iaf jag är orolig, jag är självklart orolig för att bli sjuk igen, jag vill kunna ta hand om mig själv och min son. Jag vill aldrig mer tillbringa tre månader på sjukhus och inte ha någon matlust... nog för att hela sjukhusvistelsen var inte så hemsk men man slipper gärna att bo där i tre månader... jag gillade all personal och så men hemma är bäst!!! Sjuk vill väl ingen vara.

Men gällivare är den plats som får mig att börja fundera i massor, tänka tillbaka på den dagen då vi steg in på BB och trodde att vi var där enbart för att bli föräldrar.... hade ingen tanke på att jag skulle bli inlagd på intensiven och sedan två månader senare få ett nytt hjärta, nä vem kunde tro att detta skulle hända men det har hänt och nu efteråt kan jag bara känna glädje såklart inte glädje över att jag var sjuk men över att det gick så bra i slutändan... allt slutade ju så gott.

Jag började tänka på hur mitt liv hade blivit om min hjärtsjukdom upptäckts tidigare... när dom hade gjort biopsi på mitt gamla hjärta på sahlgrenska så upptäckte dom ärrbildning vilket tyder på att jag haft sjukdomen tidigare och då har vi förstått att jag måste ha haft det när vi var i grekland när pappa fyllde 50, jag var då 21 år gammal hade en jätte jobbig hosta sprang på en massa vårdcentraler men fick bara nya pencillinkurer som inte hjälpte. Dom trodde det var lunginflammation men visades sen att det inte varit det jag fick aldrig ett svar på vad det var förrän i somras då förstod vi jag hade varit hjärtsjuk redan då. Jag hade en jätte jobbig hosta i över ett halvår framåt, blev andfådd av ingenting, ibland hostade jag så jag spydde, jag kunde inte sova pga att jag hostade så fort jag låg ner, jag hade mycket vätska i kroppen vilket vi inte förstod då trodde bara jag hade gått upp en massa i vikt. men sedan försvann det bara, jag började röra på mig, äta rätt och gå ner i vikt... så småningom mådde jag jätte bra, så det jag trodde var en förkylning var egentligen min hjärtsjukdom.

Då tänker jag tänk om det hade upptäckts då, jag tror inte att jag hade varit lika positiv då som jag varit nu. Herman och Peter är en stor del till att jag varit positiv med allt det här, jag ville ju bara bli frisk för min sons skull. Men då när jag var 21 år gammal var jag singel mina vänner och fest var en stor del av mitt liv, jag levde vilt studentliv på helgerna och hade nog blivit deprimerad om jag då hade fått veta att jag hade en hjärtsjukdom då hade jag ju fått börja fundera på hur jag skulle leva mitt liv. Jag hade kanske inte träffat Peter eftersom jag då säkert inte hade åkt till Pajala för att festa på römppä, jag kanske inte hade vågat skaffa barn... ja jag tror att allt har en mening... nu upptäcktes det inte då och allt har gått jätte bra ändå och jag sitter här nu med mitt nya hjärta, min älskade sambo och min helt underbara son herman jag kan inte klaga... det hade kunnat vara mycket värre.

Nu har vi iaf kommit oss hem vi var inte hemma förrän vid sex då har vi ätit middag, busat med Herman. Han har nyss somnat i sin säng, han låg och drack vällingen helt själv som alltid nu för tiden sedan somnar han helt själv... lillkillen våran... han har blivit så stor för han vägrar att ligga i min famn och dricka sin välling han vill ligga själv i sin säng och hålla i vällingen själv... ja jag kan inget annat göra än att låta honom göra det då... det är ju bra att han redan är så självständig men ibland är han oxå en myskille det är mysigt det ;)

Jag har köpt en vårjacka och ett par skor till herman idag samt en keps till sommaren, han kommer bli så snygg!!!
Jag ska hoppa in i duschen nu sedan ska vi kolla film och sedan blir det sängen :) kram kram.

Kommentarer
Postat av: minna

Nå vad söt han är!! Åh vad vi längtar!!! :)

2009-03-24 @ 14:35:50
URL: http://wvildmamman.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0