hannis83

Är dagen med stort D, dagen som räddade mitt liv, dagen som gav mig en andra chans det var den lyckligaste dagen i mitt liv!! Klockan tolv på natten kom en glad sköterska in och sa nu ska Hanna få ett nytt hjärta, min mamma som sov på sjukhuset med mig denna natt (jag ville inte sova själv, så Peter och mamma turvisades om att sova hos mig på sjukhuset vid detta tillfälle) vaknade och kände nog samma lättnad som jag. Jag sken upp som en sol när sköterskan sa att jag skulle opereras inom två timmar, det kändes som att nu ordnar sig allt nu vänder allt och allt kommer gå åt rätt håll!!!


Sjuksköterskorna lämnade oss ensam ett tag så jag skulle få ringa och berätta till Peter och pappa den goda nyheten, jag ringde och pappa svarade och jag hörde på han hur lättad han lät, nu skulle jag få ett nytt hjärta, ett nytt liv. Det tog inte många minuter så var pappa och Peter på plats och Herman men han sov så gott i vagnen, han hade ingen aning om vad hans mamma skulle vara med om.

Min mamma började plocka ner mina saker i påsar och packade ihop allt från rummet som jag hade bott i fem veckor. En sjuksköterska hjälpte mig med att duscha mig med en massa svampar för att döda alla bakterier. Jag fick på mig en ren nattskjorta och dom bytte lakan i min säng. När jag hade duschat så fick jag en sömntablett som gjorde att jag började känna mig lite dåsig och trött men jag somnade inte, inte än.

Klockan två på natten rullades jag in i operationsalen, kirurgen som skulle operera mig kom fram och hälsade på mig och sedan kom en massa sjuksköterskor och en av dom gav mig en spruta och sedan minns jag inget mer. Efter det sov jag så gott så, dagen efter vaknade jag upp vid tio men det minns jag inte så mycket av, Peter har berättat och det har gjort att jag har börjat minnas lite mera saker!!

Det första dom gjorde var att dra ut slangen jag hade i halsen, jag minns inte detta men jag hade hostat i massor och när Peter har berättat om det har jag fått ett svagt minne av det jag minns att jag hostade i massor och att sjuksköterskorna sa Bra Hanna att du hostar det är jätte bra. Sen är allt bara en enda gröt, jag minns endel detaljer under dom första dagarna vissa saker som har hänt och vissa saker som jag sagt eller gjort men jag minns inte i vilken ordning allt har hänt.

När dom drog ut dreneringsladdarna kände jag ett himla sug i hela min kropp det var sååå äckligt jag hoppas jag slipper vara med om det en gång till hoja det var inge skönt. Men bort skulle dom ju!!! Nåja när dom väl var ute så var allt som vanligt igen, jag började bli sugen på glass. Peter gick och köpte en massa isglass till mig, jag klarade inte av att hålla i pinnen själv eftersom hela jag skakade så mycket av allt morfin jag hade i kroppen. Men Peter satt bredvid mig och höll i pinnen åt mig medans jag åt glassen.

Första frukosten jag åt efter operationen var ljuvlig, så god kändes som att jag inte hade ätit så gott på flera veckor men jag hade ju knappt ätit något på flera veckor. All saft och vatten som jag fick dricka var guld värd, äntligen fick jag dricka mera... det hade jag längtar efter. Två dagar efter operationen blev jag flyttad till avdelning 21 och minnet är fortfarande lite luddigt men jag minns att det kom in en massa sjuksköterskor och hälsade på mig.

Sen började allt gå åt rätt håll, jag blev piggare och piggare för varje dag som gick och var till och med upp och promenerade väldigt fort. Jag började klara av det mesta helt själv, jag blev en mamma som orkade ta hand om sin son. Jag orkade äntligen vara med min son och sköta om honom, Herman är ju verkligen mammas hjälte.
Man hade något att kämpa för, någon som verkligen behöver sin mamma.

Jag är verkligen tacksam över hur bra allt gått och tackar alla kirurger, sjusköterskor och min donator som gjort detta möjligt. Jag mår bra nu och bättre lär det bli!!! Herman är mitt allt och det bästa som hänt mig det tråkiga är bara att vi fick en jobbig start hans första två månader men tack vare honom vände det snabbt sedan.

Idag är vi i Sangis, jag har träffat min moster Eija som jag inte träffat på ungefär ett år, det är alltid lika roligt. Ikväll ska vi på trettioårskalas det blir jätte skoj få träffa min kusin igen har inte träffat henne sedan midsommar.