Tänker!!
Jag har på senaste tiden börjat tänka och fundera mycket över min sjukdom som jag hade dileterad cardiomyopati, det känns som att det är först nu jag förstår vad jag verkligen har gått igenom och hur allvarligt det har varit. När jag låg där som sjukast på sahlgrenska så tänkte jag inte så mycket på själva sjukdomen utan min tanke var då att jag bara ville bli frisk så jag skulle kunna ta hand om min son som en nybliven mamma brukar göra.
Jag tänker mycket på min farbror som vid 21 års ålder dog av samma sjukdom som jag haft, det var då i början av 80- talet så hjärttransplantationer fanns inte i Sverige då. Jag tänker mycket på att han inte fått den chans som jag fick, det känns tråkigt hade han fått ett nytt hjärta så hade han nog levt än idag men vården var ju helt annorlunda då.
Det är ju så att vården går framåt hela tiden och jag är ju självklart tacksam över att jag fick chansen att få ett nytt hjärta och att det kom i rätt tid. Eftersom jag blev sämre och sämre hela tiden, sista tiden åt jag knappt hade ingen matlust och det lilla jag åt fick jag inte alltid behålla.
Men efter operationen blev jag ju bara bättre och bättre hela tiden och matlusten kom tillbaka. Så jag tackar alla läkare och kirurger som gjort detta möjligt samt donatorn som gett mitt liv tillbaka. Låter som att jag varit borta från det men efter att ha legat så sjuk på ett sjukhus så kändes det nästan som att man fick sitt liv tillbaka när man fick det nya hjärtat. Man blev ju som vanligt igen :)
Det känns bra att få skriva av sig på denna blogg, jag behöver verkligen det för att gå igenom allt som hänt den senaste tiden, hjärttransplanterad och nybliven mamma på en och samma gång... det är ju två förändringar i sig men det är bra förändringar :)
Nåja nu ska jag äta frukost, sen ska vi iväg till mormor idag. Ha det fint, kram kram.
Jag tänker mycket på min farbror som vid 21 års ålder dog av samma sjukdom som jag haft, det var då i början av 80- talet så hjärttransplantationer fanns inte i Sverige då. Jag tänker mycket på att han inte fått den chans som jag fick, det känns tråkigt hade han fått ett nytt hjärta så hade han nog levt än idag men vården var ju helt annorlunda då.
Det är ju så att vården går framåt hela tiden och jag är ju självklart tacksam över att jag fick chansen att få ett nytt hjärta och att det kom i rätt tid. Eftersom jag blev sämre och sämre hela tiden, sista tiden åt jag knappt hade ingen matlust och det lilla jag åt fick jag inte alltid behålla.
Men efter operationen blev jag ju bara bättre och bättre hela tiden och matlusten kom tillbaka. Så jag tackar alla läkare och kirurger som gjort detta möjligt samt donatorn som gett mitt liv tillbaka. Låter som att jag varit borta från det men efter att ha legat så sjuk på ett sjukhus så kändes det nästan som att man fick sitt liv tillbaka när man fick det nya hjärtat. Man blev ju som vanligt igen :)
Det känns bra att få skriva av sig på denna blogg, jag behöver verkligen det för att gå igenom allt som hänt den senaste tiden, hjärttransplanterad och nybliven mamma på en och samma gång... det är ju två förändringar i sig men det är bra förändringar :)
Nåja nu ska jag äta frukost, sen ska vi iväg till mormor idag. Ha det fint, kram kram.
Kommentarer
Postat av: Malin
Hejsan Hanna!
Jag vet precis vad du menar när du säger att sjukdomen är inte det första man tänker på när det är som värst. Ok nu har ju inte jag varit sjuk själv men du vet ju hur det var med Lilleman... Det är så kul att höra om alla dina framsteg och erövringar!! Hör av dig nån gång, du vet ju var du kan få tag på kläder åt lille Herman om det behövs!
Kramar från Malin m familj
Trackback
