Kärlek!!

Vad det var mysigt att få komma hem till norrbotten och träffa sin älskling och Herman han tittade på sin pappa med stora ögon han undrade nog vart han hade hållit hus så länge men han verkade då vara glad att se honom igen och det var nog ömsesidigt!! Idag är vi trötta, Herman och Peter sover ännu men jag som är sååå morgonpigg vaknade för en halvtimme sen. Fast Herman låg vaken från fem till sex ungefär och pratade i massor. Trodde aldrig han skulle somna men tog honom till våran säng och då somnade han till slut. Men nu verkar han då sova så gott så!!

Vi är i Sangis nu men åker mot Pajala efter lunch nån gång. Vi ska förbi Haparanda handla lite mat och tanka bilen. När vi kommer hem måste vi direkt sätta igång att tvätta för vi har knappt några rena kläder jag och Herman, så mycket som han kräks så är det inte konstigt efter en vecka men tur att vi iaf har rena kläder där hemma som väntar på oss.

Visst saknar jag syster och barnen, det var sååå mysigt att få träffa dom. Jag behövde verkligen det och jag tror att dom oxå behövde det. Barnen behövde nog få se att deras moster håller på att bli som vanligt igen. Det var inte som när jag låg i gällivare och dom såg mig första gången och blev sååå ledsna när jag låg där med alla slangar och fick en påse blod oxå. Det såg ju ganska förfärligt ut. Men nu blev dom då sååå glada av att se mig och vad dom har lekt med och skött om Herman.

Det känns som att det äntligen går åt rätt håll visst har det gjort det hela tiden men nu börjar jag förstå mer och mer att det verkligen går åt rätt håll tidigare har jag varit så orolig men nu är jag inte alls lika orolig jag måste väl lära mig att leva med det här. Skräcken för en avstötning kommer ju alltid finnas men sköter man sina mediciner rätt så brukar det gå rätt så bra. Så jag får göra mitt bästa och hoppas på att en avstötning inte hittar till min kropp men det har ju inte bara med medicinerna att göra utan om jag blir sjuk då kan jag få en avstötning osv. Men man kan ju inte rå för om man blir sjuk, blir man sjuk så blir man det kan man ju inte undvika inte resten av sitt liv iaf.

Min läkare sa till mig på läkarebesöket i gbg att nu är det dags att börja göra vardagliga saker som jag kanske inte vågat tidigare pga infektionsrisken t ex att gå på mammaträffar osv. Så jag ska nog börja göra det snart, Herman skulle då älska det. Ska iaf på återträff med föräldragruppen på Måndag, jag tror jag ska gå dit själv med Herman. Peter får stanna hemma med Cilla :) Jag känner att jag måste få börja göra sådana saker själv med Herman så jag verkligen känner att jag kan det. Mitt självförtroende som mamma har inte varit det bästa, men det är väl ganska förståeligt eftersom jag dom första två månaderna knappt kunde ta hand om min son pga att jag var sååå sjuk.

Men jag är evigt tacksam att Peter har tagit allt på ett så bra sätt, stått vid min sida hela tiden på sjukhus fast det kanske inte alltid varit så roligt!! Funnits där för mig och min oro och tröstat mig när jag varit ledsen över att jag inte kunnat vara den mamma jag velat vara. Men nu kan jag och jag är sååå glad att jag kan det. Jag är sååå tacksam för att jag fick mitt liv tillbaka. Nu känns det som att allt ordnar sig. Självklart är jag tacksam över att min mamma och pappa oxå funnits på sjukhuset hela tiden, det behövde både Peter och jag.

Nåja nu ska jag gå och ta mina mediciner, ha det fint... kram kram.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Adrian blev 8 månader 5 november. Tiden går så otroligt fort. Nästan skrämmande. Imorgon åker vi till Pajala. Min systerson fyller 2 år, så det blir kalas :) kram kram

2008-11-20 @ 09:32:26
URL: http://adriansmamma.blogg.se/
Postat av: Ida Sandin

Åhh Hanna du skriver så fint så jag nästan får lite tårar i ögonen. Hoppas du får en härlig helg! Kram, Ida

2008-11-20 @ 10:53:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0