Tack mina gullungar!!
Idag fick vi så fina kort i brevlådan, det är syster och barnen som skickat dom. Dom hade skrivit så fina saker och klippt och klistrat så fina kort... jag blev så glad att jag fällde en tår för då insåg jag att jag saknar dom ännu mera men tiden går fort och snart ses vi igen och då ska vi busa och mysa i massor... så tack mina gullungar och syster yster för dom fina korten dom kommer hänga på kylen :)
Mina gullungar har jag alltid kallat William och Vilma ja jag vet det är inte mina barn men faktiskt så är det mina barn till en viss del det är mina syskonbarn och mina gullungar. Ja minns när William var kring 4 år då var jag singel och jag och han skulle åka in till kalix för att ha en heldag på barnensdag tillsammans vi skulle åka karusell och äta sockervadd... då säger William till mig i bilen: Hanna jag vill inte att du träffar någon kille för dom kommer du gifta dig med han och skaffa barn och flytta långt ifrån oss.... men så rätt han hade men jag tror inte att han tycker det är fy skam att ha fått en Peter i hans liv och en kusin Herman det tror jag han är jätte glad över eller det vet jag att han är... men barn dom är bara för söta!!!
När jag väl hade bestämt mig för att flytta till Pajala så fick William och Vilma reda på det då säger William: Hanna om du tänker flytta till Pajala så får du ändå inte det, då frågade jag: Jaha vem säger det? Det säger jag och Vilma hi hi hi så söta dom är men jag brukar lyssna på mina syskonbarn men denna gång gjorde jag inte det men det tror jag dom är glada över för nu har vi ju en liten Herman i släkten :)
Oj jag har så mycket minnen med William och Vilma som vi har busat och så mycket barnvakt som jag varit åt dom... ja jag ville alltid vara barnvakt blev lite svårare när man bodde en längre bit ifrån dom men så fort jag var nära dom så såg jag till att minna behövde barnvakt bara för att jag skulle få vara med dom... :) Nog kan jag vara med dom fast Minna är hemma men det är speciellt att få vara barnvakt man känner att någon litar på en så mycket att hon kan lämna sina barn åt en... så jag vet varför man så gärna vill vara barnvakt och det är inte detsamma att vara med andras barn när mamman och pappan är med för då är det bara dom som gäller när man är själv med andras barn då är man huvudpersonen för dom och det är inte helt fel :)
Jag tänker mycket på att mina syskonbarn var i den åldern att dom förstod mer än vad vi trodde när jag var sjuk, William slängde mig i min famn och grät när han såg mig första gången på sjukhuset med alla slangar och i det tråkiga sjukhusrummet som inte luktade gott. Det kändes jobbigt för första gången i mitt liv visste jag inte vad jag skulle säga, jag vet att jag mumlade något om att jag kommer bli frisk men varken jag eller någon annan vågade väl riktigt tro på det då vi visste ju ingenting vid det tillfället då låg jag fortfarande i Gällivare och förstod knappt varför jag låg där.
Det var jobbigt att behöva se dom så ledsna men idag är det skönt att det gått så bra och att dom fått se att sjukvården är bra och det finns hjälp att få hur sjuk man än är. Jag är glad över att Herman var så liten att han inte förstod att mamma var så sjuk för hade han gjort det hade det varit riktigt jobbigt!!! Men nu är allt på väg mot rätt håll och jag mår super bra.
Kram kram.
Mina gullungar har jag alltid kallat William och Vilma ja jag vet det är inte mina barn men faktiskt så är det mina barn till en viss del det är mina syskonbarn och mina gullungar. Ja minns när William var kring 4 år då var jag singel och jag och han skulle åka in till kalix för att ha en heldag på barnensdag tillsammans vi skulle åka karusell och äta sockervadd... då säger William till mig i bilen: Hanna jag vill inte att du träffar någon kille för dom kommer du gifta dig med han och skaffa barn och flytta långt ifrån oss.... men så rätt han hade men jag tror inte att han tycker det är fy skam att ha fått en Peter i hans liv och en kusin Herman det tror jag han är jätte glad över eller det vet jag att han är... men barn dom är bara för söta!!!
När jag väl hade bestämt mig för att flytta till Pajala så fick William och Vilma reda på det då säger William: Hanna om du tänker flytta till Pajala så får du ändå inte det, då frågade jag: Jaha vem säger det? Det säger jag och Vilma hi hi hi så söta dom är men jag brukar lyssna på mina syskonbarn men denna gång gjorde jag inte det men det tror jag dom är glada över för nu har vi ju en liten Herman i släkten :)
Oj jag har så mycket minnen med William och Vilma som vi har busat och så mycket barnvakt som jag varit åt dom... ja jag ville alltid vara barnvakt blev lite svårare när man bodde en längre bit ifrån dom men så fort jag var nära dom så såg jag till att minna behövde barnvakt bara för att jag skulle få vara med dom... :) Nog kan jag vara med dom fast Minna är hemma men det är speciellt att få vara barnvakt man känner att någon litar på en så mycket att hon kan lämna sina barn åt en... så jag vet varför man så gärna vill vara barnvakt och det är inte detsamma att vara med andras barn när mamman och pappan är med för då är det bara dom som gäller när man är själv med andras barn då är man huvudpersonen för dom och det är inte helt fel :)
Jag tänker mycket på att mina syskonbarn var i den åldern att dom förstod mer än vad vi trodde när jag var sjuk, William slängde mig i min famn och grät när han såg mig första gången på sjukhuset med alla slangar och i det tråkiga sjukhusrummet som inte luktade gott. Det kändes jobbigt för första gången i mitt liv visste jag inte vad jag skulle säga, jag vet att jag mumlade något om att jag kommer bli frisk men varken jag eller någon annan vågade väl riktigt tro på det då vi visste ju ingenting vid det tillfället då låg jag fortfarande i Gällivare och förstod knappt varför jag låg där.
Det var jobbigt att behöva se dom så ledsna men idag är det skönt att det gått så bra och att dom fått se att sjukvården är bra och det finns hjälp att få hur sjuk man än är. Jag är glad över att Herman var så liten att han inte förstod att mamma var så sjuk för hade han gjort det hade det varit riktigt jobbigt!!! Men nu är allt på väg mot rätt håll och jag mår super bra.
Kram kram.
Kommentarer
Postat av: Minna, William och Vilma
Åh vad fint du skriver! Det spelar ingen roll hur långt bort ifrån varandra vi är, vissa band är så starka så dom kan aldrig brytas. Och, ja hur svartsjuka barnen än sa att dom skulle bli så finns det nog ingen liten pojke som mina barn (och jag) älskar lika mycket som GoHerman!
oj vad vi saknar er!
Trackback
