Funderar!!!
Jag tänkte mycket igår på att jag är livrädd för att någon i min släkt på pappas sida ska drabbas av denna sjukdom, mina kusiner eller deras framtida barn ja eller då lille Herman det är en skräck. Jag vet ju att det finns bra hjälp att få för denna sjukdom och det gick ju så bra för mig men det finns vissa fall där dom som väntat på ett nytt hjärta inte har hunnit få något innan dom har gått bort så jag hade ju en himla tur som fick mitt nya hjärta i god tid för jag blev bara sämre för varje dag som gick.
Självklart skulle jag vara orolig för min syster och hennes barn men eftersom vi inte har samma pappa genetiskt så borde inte risken vara så stor att dom får denna sjukdomen iaf inte för att den är ärftlig i sånt fall beror det nog på något annat. Men jag hoppas att vi alla får vara krya och friska resten av våra liv och så även våra barn!!!
Ibland tänker jag inte alls på att min pappa inte är min systers genetiska pappa. Jag var och gjorde en biopsi och så frågade kardiologen mig om jag har några syskon, jag svarade då ja en stora syster oxå frågade jag honom tycker du att hon borde gå och göra ett ultraljud på sitt hjärta eftersom att det kanske kan vara ärftligt. Han som inte visste att vi inte hade samma pappa genetiskt sa ju såklart att det borde hon göra ett ultraljud är aldrig fel då blir man ju riktigt säker. Först när jag kom tillbaka till hotellet så kom jag på men herregud vi har ju inte samma pappa genetiskt då borde ju inte risken vara så stor eftersom denna sjukdom är ärftlig från pappas sida. Ja ibland tänker man inte fullt ut, jag hade nästan tänkt ringa syster och säga att nu har kardiologen sagt att du borde gå och kolla på ul ja hon hade nog skrattat åt mig!!!
Inatt hade vi en bra natt, Herman har sovit så gott så och inte alls vaknat och gråtit så där högt... sköönt hoppas det ger med sig nu. Nu sover Herman och jag ska snart bege mig iväg för att träna på sjukan och sedan ska vi städa här hemma det behövs verkligen. Igår var en dag med promenader och cyklande och bus med Herman. Ja ser lite resultat på vågen men hoppas på mer. Nåja det ska ta tid men ibland blir man så ivrig man önskar man gick ner fortare men det är bara bra om det tar tid för då är det lättare att hålla vikten där sen. Ja jag har som blivit van med det här... min vikt har ju pendlat ganska mycket genom mina år... ha ha ha låter som att jag är jätte gammal.
Nåja nu ska jag göra mig klar, ska snart iväg... ha det fint, kram kram.
Ja man får vara med om en hel del olika perioder nu det första året har jag märkt.. Som nu till ex så somnar alfred helt själv i sin säng. det skulle han inte ha gjort för 2 veckor sedan, då hade han skrikit ihjäl sig. Han har haft värsta separations ångesten haha.. Så om herman skriker några nätter nu så beror det nog på att han saknar mammsen sin ;-)
Det där med att tänka tillbaka på hur det var förr känner jag igen... hur det var när man bara behövde tänka på sig själv. fick sova hela nätterna. slapp tvätta 1000 tals kläder (känns det som iaf) varje vecka, haha.. Och sen att kunna göra precis vad man vill. det saknar man då och då. men Alfred skulle jag Aldrig någonsin byta bort mot det, nej nej. Men tänka och sakna, det får man :-D
Du har ju varit med om en jätte jobbig upplevelse nu som gör att du är begränsad med vissa saker, men du lever och kan göra i stort sett allt som alla andra kan göra.. sen så finns det ju faktiskt alkohol fria drycker, bara att spela full så kanske du känner dig full haha.... OJ vad långt inlägg detta blev.. Men jag beundrar dig starkt Hanna, du är en Stark människa och Mamma! =)) Kraam
